|
Ulrika Lissmyr från Malung är för Radio Dalarnas lyssnare känd för de underfundiga krönikor som behandlar det mesta här i livet. Nu är hon aktuell med en bok i vilken hon samlat radiokrönikorna från åren 2007 och 2008. För Dalalivs läsare ger hon här ett smakprov:
Våren är på väg
Nu längtar jag efter våren. Den är väl här, men du som lyssnar ska i alla fall få följa med mig på en vårresa till Gammalselen så du kan få en liten aning om vad jag upplevde en tidig vårmorgon. Gammalselen är en fäbod som ligger några mil väster om Malung. Det var där vid sjön jag blev sittande i vårvinden och lyssnade till isens jämmer och klagoljud som ekade över sjön. Det var så mäktigt. Nattens frost glittrade som tårar i morgonsolen och det luktade myr och granskog. Luften som passerade mellan träd och ljung var så avslappnande i sitt susande att jag nästan höll på att somna.
När jag satt där och lyssnade på tranornas sång som blandades med isens klagorop så kändes det som om allt det här, bara levde för mig. Det var bara jag som fick höra, känna och se. En gåva som jag tog emot med alla mina sinnen. Med viss tveksamhet lämnade jag till slut isen åt sitt öde. Jag gick tillbaka in i stugvärmen, elden i öppna spisen och doften av nykokt kaffe. Kan livet vara bättre? Tänker vi på att vara närvarande i vardagen? Grubblar vi på annat när vi dricker vårt kaffe eller tänker vi på hur gott kaffet smakar. Hinner vi med naturens alla växlingar? Eftersom jag är en kvinna mitt i livet vill jag hinna med saker såsom att bara gå barfota i sanden, simma i sjön, småprata med grannen, plocka blommor, sova i hängmattan och dricka en kopp the på verandan i kvällssolen och lyssna till storlommens klagan ute på sjön. Bara få vara, utan att få dåligt samvete över att jag skulle ha gjort så mycket annat. När jag blir äldre kanske jag inte kan.
När man sätter sig ner och njuter av ingenting kan det kännas som allra bäst. Det är så viktigt att vi lever livet när vi lever det. Ju äldre jag blir, ju nöjdare med livet blir jag och jag vill njuta av fina ting även till vardags. Det kan vara att äta på dyraste porslinet och använda mjuka, sköna och dyra underkläder. För varför ska man spara det till speciella tillfällen när man kanske aldrig får uppleva de tillfällena? Nutidens människor är egentligen grottmänniskor med mobiltelefoner. Det sägs att vi inte har större hjärnvolym än grottfolket hade. Det är så mycket input i hjärnan att det blir snabbt fullt. Jag tycker att det är mycket ljud överallt och mycket intryck hela dagarna. Till slut blir det fullt i huvudet och det blir så fullt på alla hyllor i hjärnan så jag har inte en chans att komma ihåg saker, som till exempel namn på folk.
Att få tid med sig själv, så kallad ensamtid, är viktigt idag, men det finns också många ensamma människor som behöver sällskap. Tid måste kunna ges för omtanke, tid att prata och lyssna och inte bara rusa genom livet. Jag säger bara: underskatta inte värdet av att göra ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra.
Läs mer på Ulrika Lissmyrs hemsida » |
|
