"Sedan tog vi en promenix utmed
Resereportage
Dalaliv gav den berömde reserapportören Nils S Grale ett uppdrag han inte kunde motstå: Gör en fyratimmarsutflykt i det fagra sommar-Dalarna. Här är hans fascinerande berättelse exklusivt för Dalalivs läsare:
Klockan var snart 15.30 och vi hade under en timmes tid dividerat om vart vi skulle åka; det skulle vara mer än promenadavstånd från utgångspunkten, fick inte vara för dyrt och skulle tilltala alla inblandade. Till slut föreslog jag mitt snart patenterade resesystem: tärningen! Okej sa vi. Vi låter 1 bli första bästa Loppis, 2 = vi åker söderut, 3= västerut, 4 = norrut, 5 = österut, 6 = första bästa café (vi var redan lite sugna). Det blev en trea, så från utgångsläget Leksand åkte vi mot Siljansnäs. Vi passerade enda kvarvarande banken, nämligen Fornbybanken och beundrade stolpen där höga vattenstånd genom århundradena var markerade. Hur högt vattnet skulle nå om Trängsletdammen brast framgick inte. Någon turistbyrå fanns inte i Siljansnäs men väl en affär. Där köpte vi nödproviant: Skorpor och vatten: Men eftersom en "local" i affären försäkrade att den servering vi hade som resans huvudmål faktiskt hade öppet även kvällstid så handlade vi inget mera. Några hästar passerade utanför affären i sakta mak (vi hade trots allt åkt västerut). Lucky Luke syntes inte till. Vi fortsatte huvudgatan framåt till Erkers Möbler där man säljer hårda Leksandsstolar och mjuka resårsängar. Vi provade naturligtvis - sängarna. Vila är viktigt på resan och då finns inget bättre än sängaffärer. Varför erbjuder inte sängaffärer övernattning? Obegripligt. Man skulle ju köpa en ny säng om året då. Inredningsbutiken Hjärtefin låg intill, men här fanns inte tid för extravaganser. Därför tog vi en genväg och hamnade sedan medvetet på Leksands kommuns allra sämsta väg. Efter 5 km i 30 km/h så nådde vi havet! Ja, så kändes det för där bredde den storslagna Olsnäsviken ut sig. Mashavet! Olsnäs är en så ovanlig företeelse som en fäbod som ligger vid vatten! Nåja, fäbodkänslan är på 2000-talet i högsta grad uppblandad med förnimmelsen av semesterby, men vi såg en rostig mjölkpall och ett kurbitsmålat elskåp så otvivelaktigt har detta en gång varit en riktig fäbod. I Olsnäs finns framför allt Olsnäsgården som har stugor, hus och camping. Eftersom inget konfirmationsläger syntes till var här lugnt och fridfullt. Här skulle man onekligen med fördel kunna ta in och nyttja den helpension (för 400 kr) som erbjuds, men det ingick tyvärr inte i Dalalivs erbjudande denna gång. Väggtermometrarna visade minus 8 respektive minus 31 (de måste ha frusit fast i vintras för det var plus 21 på riktigt). Solen sken och köket erbjöd läckra ost- och skinkmackor med te och Oboj för 86 pix! Generösare öppettider än i Leksand hade man också: 9-21! Sedan tog vi en promenix utmed "Meditationsstigen" där vi så när blev påkörda av tre moped(lig)ister. Så var det med den meditationen! Ute på den tjusiga ångbåtsbryggan fanns dock inga mopeder. Olsnäs kyrka skippade vi och loppisen missade vi (för den var först nästa dag). Den svenska nationalsporten husutbyggnad (nu även med ROT-avdrag) beundrade vi under promenaden längs bygatan. Sedan var det 5 km usel väg igen (även om resan i båda riktningarna var värd besväret tack vare mackorna på Olsnässerveringen). Därpå var det dags för ännu en höjdpunkt. Siljansnäs International Airport där man kan se de märkligaste farkoster både lyfta och landa. Spökslottet Biggles Café står där som ett finanskrismonument, men 100 meter bort kan man beundra Leksands kommuns 91:a by: Siljan Air Park. Här har sommarhusen hangar i stället för garage. Onekligen udda, men läckert. Vi såg också ett gäng kor som betade i en åker med flyghavre invid flygplatsen. Vilket ko-nstigt sammanträffande! Er rapportör i världen och nu även från det goda livet i Dalarna,
Restid: 3,57 tim.
|
Dalaliv l Hotellbacken 2 l 793 30 Leksand l 0247-408 40 l info@dalaliv.se l Hemsida levererad av Smelink 