| |
Det finns de som säger att Dalarna är som ett levande museum, med alla sina välbevarade byar. Bara i Leksand finns nästan 100 genuina byar att besöka. Men hur kommer det sig att allt detta är bevarat genom århundraden? En avgörande orsak till detta är dalfolkets envisa lynne. När en skiftesreform skulle genomföras i Sverige 1827 sade Siljansborna stopp, vi vill ha våra byar kvar. Det sägs att den kunglige befälhavaren som kom för att bringa rätt och ordning helt sonika blev kastad i älven. Så kunde bönderna runt Siljan hantera överheten på 1800-talet.
För 180 år sedan, 1827, togs beslutet som kom att påverka de allra flesta byar i Sverige, vi pratar om den reform om "laga skifte" som då infördes. Denna reform innebar att många byar sprängdes sönder i den omarrondering som genomfördes. Det blev helt enkelt ett utflyttningstvång som innebar att bönderna var skyldiga att flytta ut från sina byar och istället bosätta sig på de nya skiften som tilldelats. Syftet med omarronderingen var att åstadkomma en rättvisare fördelning av jorden. Denna skiftesreform vann gehör överallt i Sverige - med ett undantag. Bönderna runt Siljan vägrade kategoriskt, de ville ha sina byar kvar precis som de var. Så här i efterhand kanske vi ska tacka dessa bönder, utan deras envishet och samfälliga motstånd hade vi inte haft kvar samma bylandskap idag. Vi kan med säkerhet säga att de täta sammanflätade byarna som är så uppskattade i vår tid räddades av detta "dala-uppror".
Bystugorna - ett andra hem
I de intima byarna blir förstås gemenskapen viktig, här lever folk nära varandra. I detta sammanhang har bystugorna kommit att spela en viktig roll. Även här har en reform från 1800-talet haft en avgörande betydelse; folkskolereformen från 1842. Det nya skolsystemet innebar att det byggdes en skola i varje by och att man själva skulle ordna med lärare. När det sedan skedde en gradvis centralisering av skolorna under 1900-talet användes istället de tomma husen till samlingslokaler, det vi idag kallar för bystugor. I Siljansbygden finns numera en bystuga i nästan varje by, om det inte är gamla skolor som används så är det före detta godtemplarlokaler. Låt oss exemplifiera mångfalden genom att titta på en av Siljansbygdens kommuner; Leksand. Några av bystugorna i Leksand ligger direkt vid vattnet, den högsta är placerad på Åsledens topp 437 meter över havet. En annan bystuga, i Mon, härstammar från 1700-talet och uppfördes som bröllopsstuga. I slutet av 1800-talet och fram till 1914 användes denna lokal som byskola. Andra exempel på gamla skolor som blivit bystugor i Leksand finns i Almo, Skeberg, Styrsjöbo, Heden, Västanvik, Helgbo, Hjortnäs, Plintsberg, Laknäs och Norr Lindberg, bara för att nämna några. En av kommunens modernaste och största bystugor ligger annars i Tibble, den uppfördes så sent som 1989. Så här ser det ut runt hela Siljan, det handlar om hundratals genuina byggnader som alla bär på sin egen historia.
Mötesplats för alla
Gemensamt för alla bystugorna runt Siljan är att de utgör ett bärande fundament och skapar en viktig känsla av gemenskap. På dessa platser har byborna sina gemensamma träffar och fester, det kan handla om bystämmor, jaktmöten, auktioner, midsommarfester, valborgsfirande med mera. Men bystugorna kan också hyras för bröllop, tillfälliga utställningar och andra sammankomster. Inte sällan inrymmer byggnaderna fullt utrustade kök, stora samlingssalar, dusch, bastu och bagarstugor, det vill säga lokaler som alla generationer kan ha glädje av.
Tack vare EU-pengar från "Framtidsutsikt Siljan" har även viss upprustning kunnat ske, bland annat av bagarstugor, bad- och båtplatser med mera. EU-pengarna har även möjliggjort en djupare inventering av kulturen i byarna. De löpande utgifterna för bystugorna finansieras annars av särskilda byavgifter, auktioner och den externa uthyrning som sker.
- Bystugan är en samlingspunkt och skapar en sammanhållning, säger Monica Rönnqvist i Ullvi. Det är där vi arbetar för framtiden. Många nyinflyttade väljer också att vara med.
Aarno Magnusson sitter i Rönnäs Fjärdings Byaråd där tolv byar finns representerade. Aarno menar att bystugorna kommer att ha en stor betydelse även i framtiden.
- Vi vill att fler ska flytta ut i byarna så att vi får behålla våra skolor. Bystugorna är viktiga i det här sammanhanget.
Lasse Nygård är kommunfullmäktiges ordförande i Leksand. Lasse brinner för att bevara de unika förutsättningar som finns för ett positivt leverne i traktens alla småbyar. Han vill också hylla alla de ideella insatser som görs för bystugorna ska leva vidare. Han menar att detta skapar en attraktionskraft för hela vår bygd, där det går att leva gott även utanför de allra mest centrala tätorterna.
- Om traditioner ska leva kvar är det viktigt att människor fortsätter ta sig för saker, detta är viktigt både ur ett kulturellt och demokratiskt perspektiv. Rent allmänt tycker jag att vi ska vara stolta över den vackra bygd som vi lever i. Vi som bor runt Siljan lever egentligen i ett levande museum.
Slutligen; nästa gång du har synpunkter på dalfolkets lynne och envishet - hylla det istället. Om inte skiftesformen stött på patrull för exakt 180 år sedan hade inte Siljansbygdens charmiga bystruktur sett ut som den gör idag.
Källor: Bystugor i Leksands kommun, av Sören Rundberg, Bengt Thörnberg och Anette Daniels, 1997
Texten är hämtad från Siljan Just Nu nr 3 2009 och publicerad med tillstånd av Siljan Turism.
Åter till Traditioner » |
|
